Hannie

mamma och pappa har fest med sina nära och kära,vilket inte är mina nära och kära. vissa sitter i göteborg,medan andra inte verkar ha ork att svara på min sms (grr), så vad gör man då,sitter och lyssnar på musik...all möjlig musik..och alla låtar iaf till 97%handlar på något sätt om kärlek, kärlek till vänner,kärlek till fashion,kärlek till livet,kärlek till sin älskade, överhuvudtaget kärlek...men varför orka bry sig att alltid ha kärlek,vissa ser bara kärlek som flicka hjärta pojke...men det är ju bara ytlig kärlek, sån som bara gör ont om man väljer fel..fast,de är ju inte bara kill-kärlek som kan få det att göra ont, vissa som man har levt hela sitt liv med, bara försvinner,bara dör liksom,fast bara på utsidan,man vågar inte säga eller göra något åt det, för man är så rädd för att möta och träffa någon som kallar sig : "känslor". helst knuffar vi bara bort dom och säger vi tar de en annan dag, men de skjuts bara längre och längre upp och till slut springer man på dom. och då känns det som om man själv vore död, bara som att man vill gå in i det mörkaste rummet,täcka för det ljuset som kommer in,och bara krypa längre in och längre ner, för där finns det ingen som kan nå en..ojoj nu blev de djupt,fast ärligt...

annars så blir det lätt att man i verkliga livet kör på : "here's the truth about the truth: it's hurt's,so we lie" alltid den jävla lögnen.

jossan svara,det känns lite bättre.

och det är därför jag nästan aldrig låter någon komma mig för nära, för det gör för ont att förlora.

3 days left.